Har precis tagit en rask promenad med Selma. Det är en del i mitt nya hurtbulleliv, eller som vanliga människor skulle kalla det - kondition.
Jag och Tessan har riktigt dålig karaktär när det kommer till läsk, sötsaker och chips - och vi har dåligt inflytande på varandra. Tessan får ju sin träning ändå, på skolan. Mer än tillräckligt. Och jag då? Jag har ALDRIG tränat.
Jag har alltid haft oförskämt bra ämnesomsättning, vilket har inneburit att öl, chips och läsk inte har haft speciellt stor inverkan på min kropp. Visst, lite lönnfet har jag väl alltid varit. Men det vore ju jobbigt om det helt plötsligt slog om, så jag skulle bli tjock på riktigt. Och det vill jag verkligen inte.
Därför har jag och Tessan (mest för min egen del, känns det som) gjort upp en plan. Till en början kör vi rask promenad med doggen varje dag efter middagen. Det tar ungefär en timme.
Argumenten MOT att gå på en promenad är "jag har inte tid". Men hur lätt är det att löka bort en timme framför tv:n eller vid datorn?
Argumenten FÖR är betydligt fler. Det är jävligt skönt - till och med nu när det börjar bli vinter. Friskt. Skönt att komma in med lite småvärk i benen och snorig näsa. Och även om det kanske låter som extremt mesig träning, så får ni ha i åtanke att jag som sagt aldrig tränat tidigare. Man måste börja någonstans!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar