En av de mest onödiga sakerna som hänt i hårdrockshistorien måste vara det jag nu ska berätta för er.
2002 spelade det svenska metalbandet Meshuggah in plattan Nothing. Alla jublade. Det första släppet sedan Chaosphere (1998). Nothing var ännu tyngre, ännu konstigare och ännu svängigare. Och dessutom grymt producerad. Det var på Nothing som Meshuggah för första gången använde sig av sina tuffa 8-strängade gitarrer.
2006 släpper Meshuggah Nothing-plattan IGEN. Med nyinspelade gitarrer och ny mixning. Varför? Grabbarna var inte nöjda med gitarrljudet. Tydligen hade de 8-strängade gitarrerna inte kommit, varpå de stämde ner sina 7-strängade till.. ja... sjukt låg stämning. Något de störde sig så enormt mycket på att de blev tvungna att spela in alla gitarrer igen.
Och hur låter det då? Skit! Eller... nä, inte låter det väl skit. Men här kommer mina argument in i bilden:
Har man lyssnat på (läs: dyrkat) en platta i fyra år, vänjer man sig naturligtvis vid hur plattan LÅTER. Väljer bandet därefter att mixa om skiten och lägga på nya gitarrer, är det ju inte konstigt om fansen tycker att det låter mysko.
Vi visste ju inte bättre! Och för oss, kära Meshuggah, är fortfarande 2002 års version av Nothing tio gånger fetare än ny-utgåvan. Så det så!
Till sist, sångaren Jens Kidmans eget videobidrag till en av låtarna. Sjukt hög budget för denna video, har jag hört... :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Är slapp & slö, men nu är du både länkad och omskriven.
Dessutom all anledning att lyssna på låten. Inbillar mig att du kommer att gilla Shinedown.
Håller för övrigt med dig om Creed.
Skicka en kommentar